På Sveriges nationaldag, den 6 juni, hade jag den stora förmånen att få ta emot ett stipendium ur Sören Erikssons minnesfond från Föreningen Ovikenmusik.
Motiveringen löd:
Med intresse för den lilla människans historia som drivkraft har hon förklarat familjemysterier, löst kriminalgåtor och kartlagt Ovikenbygdens kvinnliga rösträttskämpar.
En arkivfantom som rör sig lika obehindrat i kyrkböckerna som i DNA-teknikens spetsteknologiska framkant.
Att få sådan uppskattning är naturligtvis något som gör en både rörd och glad och inte minst glad blev jag över ordförande Olle Schuberts limerick som medföljde:
En genjägarjänta från Hackåsen
Spårar pappor med ledtråd från skinnpåsen
HIttar tomtar och skrymt
Hittar skurkar som rymt
Nu e de´int´bara komma och gå sen